Jo förstår ni, Fit2015 2.0

Jag har gått all in på jobbet det här året kan man säga. Och det är ju både bra och dåligt. Min arbetsgivare skulle nog säga bra, min sambo dåligt, och min kropp..ja, alltså jag fick ont i halsen så fort jag var ledig i några dagar och slappnade av litegrann. Jag vet inte om det är ett straff för att jag är ledig eller en påminnelse om att jag borde slappna av lite oftare?

Hursomhelst. Jag tänker att eftersom 2013 var ett sånt där år när jag var supernykär och ville spendera varenda sekund med min fjantiga sambo, och 2014 ett år då all fokus låg på jobbet, så ska 2015 bli ett år där jag satsar på mig själv, och då såklart på träningen. Jag ska fortfarande vara kär såklart, och jobba kan jag väl inte direkt sluta göra heller (eftersom jag ju inte är ekonomiskt oberoende), men jag ska tänka lite mer på vad jag vill och vad jag mår bra av. Så nu är jag supertaggad (så till den grad att jag använder ord som supertaggad) för att träna och träna och äta sunt och vara sådär positiv som jag kan vara om jag inte lämnar huvudet kvar på jobbet varenda dag. Jag ska inte bara springa heller, nej förstår ni, jag ska ha ”balans”. Träna styrka och spinning och springa och kanske gå en promenad ibland (typ om jag har ont i halsen, jag ser ingen anledning att promenera om jag inte är sjuk eller har ont nånstans). Till och med squats ska jag göra (knäböj heter det väl egentligen, men alla coola människor med vältränade rumpor säger squats, och det är ju viktigt att komma i rätt stämning tänker jag), och armhävningar.

Först ska jag blir frisk bara, fira nyår och äta bakispizza och se på ivanhoe. Alla vet ju att året börjar den 2 januari.

Annonser

Man ska inte hålla på och tvinga sig till tråkiga saker när man kan göra annat istället

Efter att ha vinkat iväg Johan till jobbet imorses satte jag mig på cykeln och rullade iväg till gymmet. Planen var att köra en timme på crosstrainern, men det räckte med att se dem stå där för att känna livsgnistan sippra ur mig. Jag improviserade således ihop ett helt annat pass, så långt bort från crosstrainers jag bara kunde komma. Det blev mage, toppat med tvåminuters-”intervaller”. ”” är nödvändiga med tanke på den obefintliga hastigheten på dessa intervaller. Det är nästan pinsamt att överhuvudtaget benämna dem som just intervaller, men det var två minuter långsamt + två minuter mindre långsamt (x6). Jag blev trött, och det är väl kanske det som är det väsentliga i hela det här utlägget. Jag tränade imorses och tog ut mig och blev trött.

Efter att ha slappat hemma i några timmar knallade jag bort till jobbet, och nu är det bara en dryg timme kvar tills jag får gå hem och däcka i sängen. Jag ska sova asskönt inatt.

Det där med årsarbetstid

Jag var antagligen medvetslös när jag la mitt nuvarande schema, för av någon outgrundlig anledning har jag mosat in tre veckors arbetstid på två. Jag skulle jobba härliga 14h idag, men eftersom vi var så många nu på kvällen kunde jag gå hem efter åtta. Det är det fina med årsarbetstid.

Dock var jag uppe i ottan och tog en svängom i löparskorna tillsammans med Mia. En mil sprang vi, sen fick det vara bra. När det sen öppnade sig en hel kväll ledigt drog jag med Mias sämre hälft på ett spinningpass. Inte vilket spinningpass som helst heller, utan Andreas spinningpass. Herregud som vi trampade. Som brukligt är fick jag en fin present av instruktören själv, andra låten i första backen. Jag hatar den så mycket att jag älskar den.

hatkärlek

Det där med att ha fantastiska vänner

Idag är det lördag. Jag har längtat efter den här dagen hela veckan, för idag ska jag ha Madde-dag. Jag ska öppna med ett sjuhelsikes benpass, gå vidare med ansiktsbehandling, följa upp det med klassisk massage på billingehus spa och sen åka hem till mamma och pappa och äta lunch. Jag smygstartade lyxhelgen redan igår, när jag gick till frisören det första jag gjorde på morgonen. Det är ju lite så, att fyller man år och har såna där underbara vänner som vet precis vad man behöver, så kan det resultera i helger som den här. Det är inte utan att man blir lite varm inombords. Och väldigt väldigt tacksam.

Det där med intervaller

Jag var ju hos hon dietisten idag. Jag fick lära henne lite om IBS, det är allt vi behöver säga om den saken.

Efter det åkte jag hem och svidade om till löparkläder och väntade in världens bästa Mia. Vi knallade bort till strupen, intalade oss själva hur bra vi är, och började sen springa intervaller som om vi aldrig gjort annat. Idioten blev det, tio gånger om. Det var inte utan att jag dog litegrann där i slutet, men jag vet ju att det sitter i huvudet när man blir sådär trött, så det var ju bara att köra på. När vi var klara öste vi superlativ över varandra, och efter en miljard klappar på axeln knallade vi sen hemåt igen.

Efter lunchen mötte jag upp Mia på gymmet, så körde vi ett fokuspass. Lite discoträning sådär i sann fredagsanda, med biceps, triceps och mage. Vi var grymma var vi. Fantastiskt starka. Igen.

Det där med IBS

Fisksoppa och kikärtsbiffar till middag var visst inte dunderkuren jag letat efter. Inte det heller. Jag ska till en dietist på fredag, och om inte hon säger något vettigt till mig så får jag väl leva med att inte äta någonting alls. Alternativt bara äta flytande föda (laktos- och sockerfri sådan givetvis). Det finns liksom ingenting jag kan äta idag utan att få magsmärtor efteråt. Jag minns inte när jag senast åt något som inte fick hela magen att svälla upp och gjort att jag ser gravid ut. Jag har gått runt och haft ont efter varje måltid i ungefär ett halvår. Innan dess var det rena himmelriket om jag ser tillbaka. Då kunde jag ha samma byxor på både förmiddagen och eftermiddagen. Tänk vilken lyx egentligen. Tänk vad jag önskar att jag ska få ha det så igen.